Jaha! Då fick jag alldeles nyss reda på (av min dotter) att det är fredagen den 13:e imorgon, och med det sagt så avslöjar jag även att jag har vissa tendenser att vara skrockfull! Inte det att jag inte går under stegar, jag undviker det bara.. Och var finns det förresten stegar där man går... Och OM det skulle vara en stege i vägen så vore det ju onormalt att gå Under den, när man kan gå runt?! Och varför vill någon titta på en svart katt som korsar vägen?! Klart att man tittar bort om man ser en svart katt!? Dom blir ju så kramiga om man skapar ögonkontakt med dom, .. Det är iaf inte så att jag spottar över min axel om nån ser, så det så! Att krossa en spegel är ju heller inget man VILL göra, så det är klart att man undviker det också! Och om det skulle hända så blir man ju förkrossad, men för att göra det lite värre så har någon hittat på att man måste vara ledsen i 7 år- Så det är klart att man blir ledsnare om man krossar en spegel än ett glas!?
För att lugna alla oroliga, så måste jag bara tala om att jag sitter INTE kvar i skogen och väntar på mr. hackspett!
Idag har det inte hänt alltför mycket. Jag har irriterat mig länge nog på den grusiga hallen, så jag har löst det problemet!! - Jag har förbjudit folk att ta den vägen in till köket, utan istället använda mitt burspruksfönster-rum om man tvunget måste in i köket! (städdag uppskjutet).
Så! Idag går jag uppenbarligen bakåt i tiden i min blogg, började i nutid och har nu hamnat på torsdagen morgon!
Det här är nog stycket min pojkvän fasar för. Jag älskar honom ordentligt mycket! (Om man nu ska mäta en sån sak som att älska. I så fall mäter jag det i avstånd, känns bättre att "älska någon till månen" än att "älska någon flera hundra liter")Men hans morgonhumör kan jag definitivt vara utan. Han grymtar och surar och far fram som ett otroligt tyslåtet odjur. Han muttrar sårande små fraser och säger helt humorbefriat (han är allvarligt seriös) att jag har hållt honom vaken sen fyra inatt! Då har jag tydligen legat och gjort söta små ljud i sömnen,
det är väl det som kallas "att prata i sömnen" i TRE timmar! Så *trummvirvel* här har ni en sensation! Den första levande (normala) människan som pratar i sömnen i 3 timmar isträck!
Men min vana att hantera honom (2-3 år) räddar mig från ett morgonbråk som förstör hela dagen. Och tro det eller ej! Men rockbjörnen hämtade sig snabbt och gav mig en blöt puss och en varm kram innan han rymde till dagis och jobb!
Have a nice day
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar