Min dotter har det bara bättre och bättre hos sin pappa. Dom har verkligen kommit varandra närmare och närmare. Trots det infinner sig en känsla av panik när hon talar om att hon vill flytta till sin pappa, inte för att jag blir orolig, utan för att jag plötsligt inte vet hur jag ska hantera min vardag utan min dotter.
Hon flyttar såklart inte än, hon ska gå klart läsåret och träffa sin far oftare.... Men tanken på att hon faktiskt KOMMER att flytta "snart", fick mig att vakna lite. Dom flesta, packar ju första väskan redan när dom är 16... Och det betyder att mitt liv blir tok-tomt inom 5 år....
Jag är inte det minsta orolig för min prinsessa, men JAG, jag måste verkligen fortsätta att hitta nya intressen och jag MÅSTE sluta med att BARA vara mamma. Prinsessan är ju hur självständig som helst, men hennes mamma... Ja, Jag behöver ju verkligen jobba på den biten. Och flytta till sin pappa i värmland?! Skulle deras relation fortsätta att växa, så är det inte mer än rätt! Klart att hon ska få bo med sina syskon om hon vill och jag har ju haft äran att ta hand om henne alldeles själv i 11 år, så det är inte orättvist att han får dela hennes vardag när hon blivit större. Tunga ämnen detta, jag har legat sömnlös inatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar