Vilken underbar dag! Frölunda och sean banan OCH Ulrik Munther. Tusen och åter tusen barn och min dejt var med.
Vid det här laget är vi riktigt genomskådade av alla inblandade barn, men det verkar inte göra så mycket. Att dejta sin vän som så modigt ger mig tid att växa in i hela den konstiga situationen att dejta någon som jag inte faller pladask för (...vilket jag brukar göra), har varit en riktig berg-och-dalbana och ibland har jag känt mig riktigt pressad av hela situationen.
Ett par gånger har jag känt att jag ligger flera mil efter där hans känslor har befunnit sig och då har en taskig hopplöshet infunnit sig. Som att jag aldrig kommer att komma ikapp...
MEN! Idag lossnade allt, Allt kändes tokbra, han passade helt plötsligt in där. Bland sean banan, mitt i mitt aktiva liv och i närheten av mina vänner och deras barn... MITT i allt det där kände jag mig plötsligt helt galet bekväm i hans närhet och landade i alltihopa. Vi åkte till gemensamma vänner och fikade efter en hel dag på frölunda torg och den närheten som varit så främmande tidigare, kändes nu helt naturlig. Nu sitter jag här och verkligen saknar hans sällskap, skulle gärna ha honom här. Mr. georgeous och hans varma kramar.
I hissen talade han om att han är kär.... Och den här gången kändes det inte ett dugg konstigt!
sååå... Är jag kär? -who knows! Känns i alla fall riktigtriktigt bra och det är det enda som betyder nåt just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar