Jag gråter hela tiden! En hel månad nu, har jag bara gråtit. Känns tomt och ledsamt, men som jag brukar skrika i karusellerna på liseberg: "Det varar inte för evigt!"
Kommer att sakna min nyfunna, gamla vän Sarah och Min bästa Emie. Det är många mil bort. Känns mycket värre att lägga så många mil emellan när man har bott så nära sina vänner. Vänner är familj som man väljer själv och det känns 100 gånger hemskare att lämna Göteborg, än vad det kändes att lämna Karlstad. Bott Närmare min bästa vän anna, fått ha min bästa vän Emie alldeles runt hörnet och återfunnit världens bästa barndomsvän Sarah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar