En vän blev skjuten i lördags, en ängel... Hon orkade tillslut inte kämpa mer, ängeln lämnade tre små barn kvar. Tre föräldralösa barn. Det är så att man vill kräkas på världen och jag förstår väldigt sällan den galningen som sitter och bestämmer, vilka som får vara kvar och vilka som får gå.
En klok kvinna sade:
-En präst fick frågan, "Varför?"! Han svarade att "kanske skulle människan ha fått det svårare än människan klarade av om hon fick vara kvar"...
Sessan drömde om henne natten till igår: "Hon berättade att hon fått grejen i magen, att hon hade bandage runt om, att hon mår jättebra nu, att hon kan göra vad hon vill.. Dom hade befunnit sig på en varm äng och uppe bland molnen under drömmen".
Jag blev berörd av allt sessan berättade, jag "tror inte", men jag blev väldigt berörd.
Världen blev lite kallare när du försvann, om alla våra tårar hamnade på samma ställe, så skulle det nu finnas ett stort hav.
Vi kommer alltid att minnas dig, Besa!
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
Då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och
växa och dofta och leva
Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen fått
både färger och doft
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för Han kan inte mer
vara utan den bara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar