Purrrrfekt

Sitter på jobbet och kommer att tänka på detaljer som förvånade mig när jag träffade min Andreas.
Att han är en känslomänniska och är så otroligt öppen med hur han känner. Idag vet jag dock att han inte alltid är jättebra på att, med ord, beskriva det. Han låter mig aldrig tvivla hur han känner.
Jag förvånades över att när jag tänkte högt, t ex:
-Sen borde vi tvätta sängkläderna..
Efter två sekunder, så låg sängkläderna i maskinen.
Hans vilja att hjälpa till, hans omtänksamhet. Även hans ärlighet förvånade mig.
Idag tar jag allt det där förgivet. Men jag kommer aldrig behöva påminna mig om att uppskatta allt som "är Han".
Han är perfekt för mig! Han är den snyggaste man jag sett och han är en vän och en klippa.