Det är inte bara jag som längtar. Har jag tur så kommer min läckra Andreas på måndagmorgon och är moraliskt stöd.
Får ofta nypa mig själv! Och ändå har jag svårt att tro på att han finns.
Nu studsar jag ut till dom andra igen. Holger spelar gitarr och sjunger för fullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar